flatlärare

Ja. Jag ska då bli lärare, var det tänkt. Frågan har slagit mig om hur jag ska hantera min läggning i skolan, något som debattartikeln om HBT-lärare tar upp. Läs den här. Spontant vill jag naturligtvis vara lika öppen som jag alltid är. För mig känns det självklart. Det betyder inte, som många kommentarer till artikeln verkar tro, att jag ska stå och babbla om min sexualitet. Jag vet vad mitt yrke innebär. Men jag måste väl få kunna prata om min flickvän på samma sätt som andra kvinnliga lärare pratar om sina män? Inte privat, men lite åt det personliga hållet. Samtidigt som jag tycker det är självklart att vara öppen, så tvekar något inom mig. Vad gör jag om min läggning skapar problem för mina elever? Det är bara att inse att inte alla är lika okej med det. Födromar finns överallt. Eleverna jag kommer ha är i puberteten och svämmar över av känslor och rädslor. Tänk om de blir rädda för mig? Eller tänk om någon elev kanske inte får följa med på klassresan p.g.a mig? Det är inte helt lätt det här. Vad tycker ni?

förfest

Så har man nyss varit ledig två dagar. Det är ju som gjort för minst en fika och minst en ölkväll, eller båda på samma dag. K och jag tog varsin stooor bit kladdkaka (fast med nåt mer fancy namn, typ "mudcake" eller "chokladdröm") och firade det hela med att gå och säga upp våra frikis-kort. Det är ju ofta så man gör efter att ha frossat i godsaker en vanlig jobb-onsdag? Det bästa var att vi fick stå i kö. Ja på frikis&svettis alltså. Där stod vi, med vår kladdkake-andedräkt, och väntade snällt medan alla före oss i kön startade upp nya medlemskap. Hon såg rätt så förväntansfull ut, tjejen i receptionen, när två runda goa tjejer kom fram till kassan tillsammans. "jaha.. vad kan jag hjälpa till med". Men tyvärr, vi skulle inte starta nya liv på friskis, bara avsluta våra gamla. haha. Det var nästan så att jag var tvungen att skriva på "anledning, valfritt"-raden att jag minsann löptränar istället och cyklar 2 mil till och från jobbet. så det så. Men jag inser att hon faktiskt skiter i vilket.

Så, varför inte fortsätta i samma hurtiga anda? K och jag "förfestade" hemma hos mig med att dela på en thaimat (haha, där fick ni, tänk vad vi sparade in kalorier på det... äh, fuck it), dricka martini med mycket is och virka. såklart. Nog för att vi har någon slags virk-grupp, men det är ju bara en ursäkt att ses mitt i veckan, frossa i fika och snacka skit. Vi har inte virkningen för att vi ska bli sena till ölkvällen på grund av den. K försökte hjälpa mig lista ut hur man gör den första "klumpen" i en mormors-pläd-ruta. Det ni, party så det förslår. Om inte det är svenssonflatigt så vet jag inte vad som är.

mah. helg - jobb. vill mycket hellre helg - festival, semester, häng m tjejerna eller M.
well, sånt är livet. nu sova.

missförstånd

ja. alltså det här med att vara svenssonflata har tjusningar och sånt som är mindre tjusande.

Till exempel kan man råka ut för det lustiga i att bli hetroraggad på när man är på en gaybar. check.
Eller så kan man spionera utan upptäckt bland hetrosar och upptäcka intressanta fördomar, för att sedan göra alla lite obekväma genom att prata om flickvännen. check.
Man kan även få lustiga kommentarer av typen "men du är ju inte manlig, hur går det ihop?" eller kallas "exotisk". check.

En lite mindre tjusande grej som jag nyligen uppmärksammat igen är problemet med att flirta och kolla in snygga flator. Det går liksom inte. Jag såg en skitsnygg flata igår på spårvagnen, kanske tittade lite väl länge och ofta på henne, vi satt mittemot varandra. Hon såg mest obekväm ut efter ett tag, jag misstänker att i hennes ögon är jag bara vilken hetrobrud som helst som typ kollar konstigt på henne för att hon ser grabbig ut. Jag kollar med intresse medan hon ser en tjej som glor med skeptisk min. Ibland är jag så himla glad för min flickvän, jag menar fatta hur svårt det skulle vara för mig att ragga. gosh.

nåväl. nu ska soffan vara min tillflyktsort för kvällen. på återseende.

Sommarpratare

Jag älskar att lyssna på sommar i P1. Kloka ord, spännande berättelser, fyndiga formuleringar och passande musik. lovely. Nour El-Refai gjorde det hela fenomenalt. Hon är dessutom rolig:


Lyssna här



Så. Det fick mig att fundera: hur skulle jag lägga upp ett program om jag fick vara sommarpratare? Jo:


1. Jag skulle prata om självkänsla. Om att våga när ingen annan vågar åt en. Om en osäkerhet som kan växa till mod.



2. Sen skulle jag prata om stark vänskap, med mina nära vänner och min syster. Om att med samma personer en dag kunna skratta tills man gråter åt något löjligt och en annan dag uppleva att om allt annat rasar så är de kvar hos mig, håller mig uppe.



3. Sist men inte minst så skulle mitt program också handla om kärlek. En djup, långvarig och vacker kärlek. Om en relation som prövas om och om igen, men alltid går starkare ur prövningen. Om vardagsgnabb, komiska olikheter och den underbara känslan i magtrakten.



Hade jag sedan nästintill oändligt med tid skulle jag även prata om kärleken till litteraturen, viljan att möta ungdomar och göra skillnad, framtidsdrömmar och allt det där andra som gör mig till mig. Men... det räcker ju inte programtiden till.


Vad skulle ni prata om?

nystart

Jag startar nu en ny blogg, efter mina 2-3 år med den andra bloggen. Min förra blev för personlig och pladdrig. Den är nu låst för obehöriga, eftersom syftet med bloggen hela tiden varit att ha kontakt med mina vänner, finns det ju ingen anledning att andra läser den, inte sant?


nåväl. jag startar nu alltså en ny. det är den ni läser nu. Jag vet inte riktigt varför, hur eller vad den ska handla om. Men den är här, och den utvecklas nog allteftersom. Jag kommer troligen skriva om svenssonflatans olika intressen. Det blir troligtvis mycket om nöjen, pyssel, musik, böcker, resor och annat smått och gott. Min nya digitalkamera ska utnyttjas väl, likaså filmer, artiklar, länkar och liknande som det fantastiska internet erbjuder.


De som fortsätter läsa får se.