julen i bilder

Man är hos Viola på årlig glöggfest!

Man kan göra sånt där överambitiöst pepparkakshus

Slå in finfina paket

och så all underbar snö!

Imorgon är det alltså julafton. Så det är som vanligt uppstigning i ottan för julaftonsridning och stalltjänst. sen blir det mormorbesök, jullunch, morfar kommer hit och så blir det julklappar, kalle, mängder med mat och allt det där som hör julen till. det enda som fattas mig är M. tredje julen i rad utan M. ibland önskar jag bara att allt inte var så komplicerat och känsligt och vi bara kunde fira jul som vi ville. men men. vi får ju nyår ihop. yeeey.

GOD JUL allesamman!

Jullov.

Jag har nu bestämt mig för att ta jullov. åh en sådan skön känsla!
handledningen igår var bra, nu handlar det inte om att jag inte kan utan om jag hinner och orkar. jag gillar den utvecklingen. jag har valt att jag faktiskt varken hinner eller orkar. jag har kämpat och varit så stressad, pressad och påverkad av sömnsvårigheter (och efterföljande sömnbrist) att jag varit ett vrak. Min handledare prisade faktiskt min kämparanda och var övertygad om att jag kunde kämpa mig till att klara av den på tre dagar (ca 12 tim plugg om dagen) och få in den innan jul. Dvs det jag har gjort den senaste veckan. Men jag tror faktiskt inte att jag klarar av det, jag måste få distans och arbeta igenom den. Och då har jag alternativet att fila på den och få hjälp med språket och sådana saker ända till 19 jan. det handlar om att gå upp på opponering en vecka senare än de andra. höra till gänget som har "senarelagd-opponering". jag tror jag kan klara av det.

för åh, jag är så trött. jag har verkligen inte vakna ögon. jag kan inte stå för "skiten". så det känns bra, jullov, kika till uppsatsen någon dag här och där, fila på grejer, få hjälp med språkliga fel, få mer handledning i januari och gå upp lite senare än de andra. jag tror inte jag ska skriva upp "stresstålig" på mitt CV om vi säger så ;)

vi får se, kanske kan jag åka hemåt redan ikväll eller imorgon bitti. hem till snön, djuren, familjen, vännerna. jag vill och jag behöver det. men vi får se.

so long.

ljus i mörkret

igår när jag kom hem från två dagars jobb blev jag först grymt besviken. Jag hade inte fått något svar på mailet jag skickat och alla ansträngningar jag gjort sådär svullen och rödgråten som jag var i lördags. surt. men några timmar senare ringde min handledare. då hade hon och min bihandledare pratat igenom mitt upplägg (jag skickade en disposition till dom) och sa äntligen bra saker. så jag väljer att ha de sakerna i mitt bakhuvud nu istället:

"din uppsats är mycket bättre nu och du är absolut på rätt spår"
"det här upplägget kommer att göra både dig och romanen mer rättvisa"
"vi är övertygade om att du kommer fixa det här"

det gillar vi. idéen är alltså bra, upplägget är mycket bättre och resultatet kommer förhoppningsvis vara godkänt. problemet är bara att jag ska skapa produkten också. det är en sak att säga hur man ska göra, och en sak att göra det. men jag kämpar på. fy fan vad jag kämpar på.

jag fick hjälp med kapitelindelning, vilka artiklar och arbeten jag skulle knyta an till, hur jag skulle formulera syfte, metod och frågeställningar. jag har skjutit upp min extra handledning till torsdag morgon för att hinna få lite skrivet. jag känner faktiskt (äntligen) att jag får den hjälp jag behöver. När handledningen är över på torsdag är min förhoppning att jag mest ska ha inledningsavsnittet att fila på och diskussionen att skriva. och sedan få hjälp med språket.

ett ljus i mörkret. men sjukelsikes mycket att göra. wish me luck, again and again.

(och så kan jag passa på att tacka för alla pepp, tjejer: ni är bäst)

bitter

usch, uppsatsångesten gör mig sömnlös och uppskruvad.
det går verkligen inget bra, alla andra fick en fingervisning om att det är på godkänd eller väl godkänd nivå nu i fredags. jag fick "som det ser ut nu funkar det inte". suck. det värsta tror jag är att jag inte är van vid kritiken. jag är den duktiga, som har klarat varenda sketen liten uppgift eller uppsats på första försöker under 4,5 år. med många vg. på båda mina b-uppsatser har jag fått klart vg. vad är problemet? jag känner mig galet inkompetent. jag försöker verkligen, men det räcker inte.

så nu har jag typ en vecka på mig till inlämning. min handledare har gett mig en extra handledningstimme på onsdag morgon. det är ju bra. men nu ska jag helt plötsligt slänga in två teorier till. jag har innan analyserat romanen utifrån genus/maskulinitet. nu ska jag väva in klass och handikapp också. det är som min handledare sa: ett hästjobb. det är nästan omöjligt. men jag ska ta mig fan försöka. jag ger det till onsdag. om hon då säger: det här håller inte, det här kommer inte gå vägen... då lägger jag ner. jag orkar inte mer. då tar jag en termins studieuppehåll till våren och skriver på min uppsats och gör klart min religions-rest. för om jag inte klarar den här uppsatsen nu så få jag inte läsa nästa termin. jag är "villkorlig antagen" eftersom jag har sökt den examensterminskurs som förutsätter att man redan gjort sitt ex-jobb.

ja, allt bara rör ihop sig. jag vill bara ha julledigt. och åka till fjällen utan en klump i magen. fan. ja, önska mig lycka till, eller nåt. nu tar jag ett dygn ledig och åker på jobb. kan nog vara rätt skönt att släppa det hela en stund. komma tillbaka med "nya friska tag". eller nåt. vi kör på det.

hej svejs.

i brist på debattartikelutrymme

idag blev jag arg.
sådär riktigt arg att jag inte kunde hålla tillbaka det fast diskussionen hölls med en ganska obekant klasskamrat, en främling på många sätt. då är jag arg alltså.

diskussionen rörde skolan. och gymnasiet vs högstadiet. en ganska vanlig diskussion när man, som jag, är en av få som brinner för högstadiet. det där har folk svårt att förstå. och det kan jag ta, alla behöver inte tycka lika, men jag vill inte bli behandlad som en sämre form av lärare för det!
hennes argument var typ i den här stilen:

"ja jag har inte ens prövat högstadiet, ungarna där är ju skitjobbiga"
har man inte ens vågat pröva, hur fan kan hon ens argumentera mot det? hela hennes argumentation föll där.

"Jag vill vara en riktig lärare, ingen uppfostrare"
sånt där gör mig så arg att jag nästan... ja jag blir väldigt arg. hon menar alltså att högstadielärare bara är några slags "extraföräldrar" som ska försöka få bukt på skitungdomarna? jag trodde man blev lärare för att man ville lära ungarna någonting, inte för att man ville undervisa och föreläsa om det ämne man brinner för. Jag vill göra det också såklart, men via min undervisning vill jag lära ungarna något om livet. är inte det hela poängen? jag vill vara med och hjälpa dem i deras utveckling till starka och stolta individer. och visst, alla kan inte vilja jobba på högstadiet, jag hajar att det är jobbigt med allt social ansvar man har då, men se för fan inte ner på oss som gör det.

"jag vill ha elever som jag kan ha en givande diskussion med"
här ser jag två fel. ett: du argumenterar alltså för att DU vill ha en givande diskussion, är inte skolan till för ungdomarna? två: vem fan har sagt att högstadieelever inte kan ha givande diskussioner? snarare anser jag (helt objekt förstås haha) att högstadieeleverna är mindre formade i "rätt och fel" och att de har stora frågor om livet som gör det oerhört spännande att möta dem varje dag.

gaaaah!! jävla lärarkår. kan man få välja sina framtida kollegor? då ska jag inte välja sådana med de här värderingarna! aldrig!

----------

nåja. nog utbrott för ett inlägg.
nu ska jag njuta av hemagjorda hamburgare med rotfrukter i ugn och tzatziki.
det är jag värd förstår ni för jag har lämnat in mitt sista utkast idag. nu återstår bara en handledning och då hoppas jag att jag inte blir sågad igen. imorrn: leeeedig i mitt tillstånd av lyckligt ovetande.
på fredag blir det handledning och då vet jag hur det blir med jul å glöggfest å annat. håll tummarna!

snart jul...

och jag har idag ätit pepparkaks-filmjölk.
ja, det stämmer. filmjölk som smakar pepparkaka.
jag hittade den i kylen på affären och tänkte:
what's not to like?
filmjölk - goood.
pepparkaka - goood.

jag gillar initiativet. men ja... den smakade inte så mycket pepparkaka. och inte så mycket fil. men det kändes åtminstone kul att äta. och förpackningen var fin. gott så.

nytt bibliotek

Idag har arbetsdagen börjat med löpning på bandet och en supermumsig frukostbrunch med Maria. välbehövligt. ibland bara känner jag hur mycket Göteborg är min stad. Det kommer krävas endel för att få mig härifrån, kort och gott.

Efter den starten på dagen begav jag mig till närmast liggande universitetsbibliotek (en annan fördel med storstaden, att vi har typ ett tiotal olika universitetsbibliotek och att alltid nåt av dem är öppet), nämligen det i Linné. Men det är så många fel på det här biblioteket jämfört med centralversionen:
- ingen malin att fika/luncha med
- helt fel smaker på och tillbehör till mitt te
- det råder inga oskrivna lagar om tystnad i datasalen (vilket i synnerhet är sjukt störigt om man glömt sin mp3)
- här finns inga jag känner, på UB träffar jag alltid nån bekant.

fan.
det visar bara att man inte ska tänka utanför lådan.
och aldrig aldrig bryta vinnande koncept.

nej. imorrn blir det johanna som återvänder till kära centrala UB. där saker är i sin ordning.
(och ja, det här är allt mitt liv kretsar kring just nu. jag är officielt en uppsatsnörd.)

Livet i bilder

Jag och tjejerna på en av alla våra otaliga resor: husbilssemestern 09

M och jag på vår första resa tillsammans: London 08

Jag och M i Khao Lak 09

Jag och syster-yster på en av lika många otaliga resor som med tjejerna - Japan 07

Jag och Kitty-katten!

Jag och lillkillen på 700 kg :)

Chinatowns nattmarknard i Kuala Lumpur, 06

Vi surfade och rockade asienresan 06!

_____________________________________

ja, nåt sånt här skulle mitt liv i bilder se ut.
Jag och systeryster har febrilt letat efter bilder till julklappar och då scannar man igenom alla sina album. Det fick mig att tänka på att man borde skriva ut bilderna eller göra album eller fotoböcker eller nånting. men när ska man ha tid och ork med det?
så jag gjorde ett blogginlägg istället. scrapbooking på amatörnivå.

minns ni?