drömmar

nu visar sig sverige från sin vackraste sida. med fåglarna. med solen och blåa himlen. med alla bad man kan göra i mörka insjöar. med alla glada turister som flockas i göteborgs innerstad, de som tar kort på sånt jag cyklar förbi varje dag. jag blir så glad. av allt. och så ser jag på M och inser, djupt därinne, hur mycket jag håller av henne. hur säker jag är på oss. allt det gör mig lycklig. det är det där sommarskimret som breder ut sig, och jag följer bara med.

när det är såhär vackert i sverige drömmer jag om livet på landet. om en lite röd stuga, om fåglarna, om hunden som springer fritt och om alla grillkvällar man kan ha där. tänker att så skulle man bo. utan stress och press. lantligt med inredning som underbaraclara. men, så slår det mig, att det kommer en årstid som kallas ruskmånaderna. det där som smyger sig på mot slutet av oktober och inte ger sig förrän sent i april. det som innebär lera och slask, skotta snö, inte få loss bilarna och sådana saker. det är liksom inte lika idylliskt. så då tänker jag att mina dröm istället ser ut såhär: lägenhet i västra göteborg med närhet till alla bekvämligheter OCH en sommarstuga med uppvärmningsmöjligheter som man kan utnyttja sommarmånaderna, påsk och är det fint väder också några dagar kring jul. problem solved! ;)

nu ska jag bara ut å söka jobb först.

mormor och nu morfar

jag saknar mormor idag. den hon var innan demensen tog allt hon var på bara några år. djävulska sjukdom. mormor var så bra. det var hon som bredde smörgåsrån och serverade saft till när man kom förbi efter skolan (högstadiet, that is) , fast man var alldeles för gammal för det egentligen. och hon lyssnade. på tråkiga utläggningar om hopplösa lärare, jobbiga lillesyrran, kompisar, hästar och tråkiga historieböcker. och hon skrattade. hela min barndom minns jag att mormor skrattade. åt mig. ännu mer åt emma (hon var ju ändå knäppjöken) och allra mest åt farbror Melker på saltkråkan. vad han än gjorde så var farbror Melker rolig. när han saltade efter behag. när han jagades av bin. när han aldrig fick någon fisk. hon skrattade så hon grät varje gång. fina mormor. på hennes födelsedag ska jag gå till minneslunden med vilda blommor. mormor älskade vilda blommor.

men morfar är kvar. han är här. när mormor blev sjuk försvann de båda så smått. hon in i demensen, han in i vårdarrollen. men morfar är tillbaka. och jag är så glad idag för han sitter i en bil med pappa på väg till norrland. morfar har pratat om den här resan i månader, han har förberett och längtat. han ska fiska minsann, lägga nät, fixa med stugan. Jag kan riktigt se framför mig hur han är i sitt esse däruppe. klampar runt i sina fiskargummistövlar (de som går till midjan) och knappt har tid för kok-kaffet. hoppas han och pappa har det fint. lite sörjer jag att jag inte ska med upp i år, men det går inte alltid att pussla ihop livet. men sen, när de kommer hem, då är jag i nyköping. och då ska jag åka till morfar och dricka kaffe och vara med honom vid stallet och allt det där som jag missar annars.

ja, min längtan till Nyköping är stor i år. jag längtar hem.