Bitterfitta

Jag är nere i något slags hål. inte jättelångt nere, men ändå tillräckligt för att det ska vara tungt. Jag kan ligga flera timmar och bara apatiskt stirra in i väggen. Tankar som snurrar, och det är liksom lite för mycket för att jag ska orka bearbeta det.

känslan inför göteborg, syster-yster, boendesituationen, familjeproblem, skolstress, jobb, hela grejen med M och ja, det blir mycket. jag orkar inte. jag är så totalt less på alltsammans. Nu är en sån här tid när man skulle vilja bara hoppa av plugget (för vem dör om jag inte läser klart inom detta året, det är ju inte som om det finns jobb ändå), göra av med alla sparpengar (som jag knappt har, men ja ett senare problem) på att bara resa bort, fly (inte för att det är konstruktivt utan för att ibland pallar man bara inte att hantera saker vuxet) och sen kan alla komma till mig. för jag orkar inte hålla saker flytande. jag orkar inte hålla kontakten med vänner, bekanta eller min familj. Jag måste laga mitt förhållande först, och mig själv.

ena dagen är jag arg, andra bitter, den tredje ledsen. men mestadels är jag bara tom. jag pallar inte, jag orkar inte svara på alla "men hur ääääär det?". och skulle ingen undra skulle jag bli irriterad på det med.

så förlåt, på förhand. jag är hemsk just nu, men jag orkar inte ta tag i mig själv. det kommer nog, det med. men inte än.

blä. godnatt.