surmulen

ja. idag gick handledningen inte sådär jättebra. mina handledare (jajamän, de är två!) var oroade att jag skulle klara av det. om de är oroliga att jag ska fixa det här - hur orolig ska inte jag vara då? suck. jag har gått på universitetet i 4,5 år. jag har klarat varenda tenta, inlämning, dugga, uppsats, you name it... på första försöket. allt. det bidrar nog till att jag är helt ovan att få så hård kritik. och säkert är det mer hur jag upplevde det än hur det egentligen var... men ja, oavsett så tappade jag sugen och blev otroligt ledsen.

så, hur hanterar man detta?
min första reaktion blev att lägga ner det. ni vet sån där mogen reaktion av typen "äsch skit samma, jag behöver inte min examen ändå, det finns ju inga jobb och jag är värdelös". buhu buhu.
men sen. sen efter att malin peppade mig i skolan och efter en välbehövlig fika med älskade M (som för övrigt kastade om hela sin planering för att träffa mig för att fika å ge mig en kram och sedan skickat pepp-sms hela dagen, ja hon är bäst, jag säger ju det) så har jag kommit på en ny handlingsplan:
jag-ska-visa-dem-att-jag-kan-planen!
den satt hårt inne, det må jag säga. men jag kan. jag kan kan kan. så nu blir det att stänga av mobilen och stänga in mig i min uppsatskokong varena dag till 9 dec. helg som vardag, dag som natt (ja typ iaf). för den 9:e dec är sista inlämning inför sista handledningen. och då vill jag inte ha men-lilla-gumman-blickar och huvudet på sned. då vill jag ha två imponerade handledare som får ändra uppfattning om min kompetens! så det så.

tror ni på mig?