ibland är jag så in i bomben trött på att vara gay. jag är så trött på att ständigt komma ut, förklara mig, vänta på reaktioner över mitt sätt att leva. och folk anser sig ha rätt till det. "bara för att jag är annorlunda". jag är inte ett dugg jävla annorlunda! jag är jag, vem jag tänder på är väl ändå mindre intressant? suck. att hela tiden stå inför valet att berätta eller inte, bland nya klasskompisar, arbetskamrater, avlägsna släktingar, på intervjuer, ja i alla tänkbara situationer. och folk glor. det är 2010 och vanligt jävla folk glor på mig och M på stan. utan skam, bara stirrar. jag blir förbannad. och trött. det är som en stor suck. ibland önskar jag bara att jag slapp bry mig om det.
fan, jävla flatliv. man kanske skulle gå å bli normal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar