att inte ha bil

ja, utan bil försmäktar jag på denna ö. ingen bil så långt ögat kan nå. oftast går det finfint, jag menar göteborg är sådär lagomstort och jag har ju min cykel. men ibland, ja ibland önskar jag att jag hade en bil. för ibland känns det som jag inte gör annat än släpar. matkassar, ryggsäckar, flyttlådor. jag släpar å släpar å släpar. jag är en sån som storhandlar med 30-liters-ryggsäcken på ryggen och två blytunga kassar som ger mig träningsvärk. jag tar cykeln/bussen/benen till ikea å kånkar stora paket och den tjusiga blå kassen därifrån. och jisses, snart börjar jag väl släpa på jobbpärmar å skolböcker också (ja sånna har man ju också släpar till universitetet i sina dar). och ibland, bara ibland, önskar jag att man kunde ta spontanresor till stranden, åka på små utflykter och att besöket på gekås inte skulle vara en sån big deal att organisera. ska vi dit så blir det oftast buss 1,5 timme till magdas mamma, låna en bil där, köra till gekås och tillbaka till göteborg, lämna av grejerna å så köra bilen tillbaka till magdas mamma... ja och sen bussen 1,5 timme hem igen. ja, ibland önskar man att man åtminstone hade en liten, liten bil.

men vad tusan. jag är ju åtminstone miljövänlig.