ja just ja

kanske ska upplysa om att jag gjort en ny blogg igen.
mest för att få skriva av mig och så. men jag blir såklart glad om ni läser.
det blir mer bilder. mer teman. mer vettigt. hoppas jag.

http://www.minasakerochting.blogspot.com

ba' så ni vet.

long time, no write

det var längesen det här med bloggandet. och ändå har jag ett så stort behov av att skriva av mig, att nå ut, att meddela att jag lever och allt som händer. därför kommer jag göra en ny blogg (igen). med vissa fasta teman, med bättre layout och framförallt: med tätare inlägg.

just nu väntar jag. det väntas på nya veckan med nyfikenhet och förväntan. Jag får reda på om jag får något av de två jobb jag sökt och varit på intervju för. Vi får reda på om vi får visning på två mycket intressanta lägenheter som vi har sökt. Jag måste börja träna och bocka av saker på listan inför resan. det är mycket som händer och ni får gärna följa med i detta.

men först: fixa. komma igång. vakna. söndag är verkligen seghetens dagar. jag ska sortera papper och ordna med mina ansökningshandlingar. så jäkla tråkigt men så jäkla nödvändigt. nog så.

på återseende.

ovisshetens tid

hej. jag lever i ovisshet. jag vet inte vad som händer från en dag till en annan. eller hur jag ska skrapa ihop till nån slags hyra. och den kväver mig, hyran. fem jävla tusen. så himla ovärt. jag vill inte ens bo här. jag vill bo i en gammal lägenhet med lummig balkong i majorna. det är vad jag vill. men för att komma dit krävs antingen fem miljoner år i bostadskön eller typ två-tre miljoner pengar. eller så vill jag bo i partille, helst i lite radhuskänsla. samma slags väntan å pengar där också. suck.

nåväl. nu är jag med i en bemanningpool. nästa vecka ska jag på intervju för att eventuellt gå med i en till. men det är torrt med jobb såhär i början på terminen. inte många lärare som sjukskriver sig på skolstartsdagen, det är klart. så jag väntar. först väntar jag i vikariepoolerna på att lärare ska bli sjuka, sen väntar jag i fasta-jobb-kön på att de helt enkelt ska gå i pension. jäkla väntande. och jobbigt att inte veta. herregud jag är 26 år och springer runt i vikariepooler och jobbar för timlön som när jag var 18. och pusslar mellan vad som ser ut att bli tre olika jobb. jösses. och så slänger vi in lite kvällskurs på det. och resor hit å dit. och bokklubb och stickklubb och umgås med vänner å resa lite till och kanske träffa älskling nån gång.

summa summarum: jag är splittrad. och allt är så osäkert. jag tassar runt varje dag och väntar.

ja, det är där jag befinner mig rent mentalt nu. så det ska bli sååå skönt att åka till sthlm i helgen, göra av med pengar jag inte har (ja, det här med hyran igen), dricka vin, umgås med viola å tjejerna, skratta, lyssna på livemusik på popaganda och helt enkelt njuta av livet på söder. längtar. vi fokuserar på det nu: popaganda i helgen johanna, det är popaganda i helgen. njut!

att inte ha bil

ja, utan bil försmäktar jag på denna ö. ingen bil så långt ögat kan nå. oftast går det finfint, jag menar göteborg är sådär lagomstort och jag har ju min cykel. men ibland, ja ibland önskar jag att jag hade en bil. för ibland känns det som jag inte gör annat än släpar. matkassar, ryggsäckar, flyttlådor. jag släpar å släpar å släpar. jag är en sån som storhandlar med 30-liters-ryggsäcken på ryggen och två blytunga kassar som ger mig träningsvärk. jag tar cykeln/bussen/benen till ikea å kånkar stora paket och den tjusiga blå kassen därifrån. och jisses, snart börjar jag väl släpa på jobbpärmar å skolböcker också (ja sånna har man ju också släpar till universitetet i sina dar). och ibland, bara ibland, önskar jag att man kunde ta spontanresor till stranden, åka på små utflykter och att besöket på gekås inte skulle vara en sån big deal att organisera. ska vi dit så blir det oftast buss 1,5 timme till magdas mamma, låna en bil där, köra till gekås och tillbaka till göteborg, lämna av grejerna å så köra bilen tillbaka till magdas mamma... ja och sen bussen 1,5 timme hem igen. ja, ibland önskar man att man åtminstone hade en liten, liten bil.

men vad tusan. jag är ju åtminstone miljövänlig.

sommarkärlek

det är så märkligt med sommaren. man blir liksom sådär kär på nytt. eller jag i alla fall. i den här bruden i alla fall. hon säger att hon är det i mig också. fasen, större lycka kan ju inte finnas. tänk att vi är inne på fjärde året tillsammans, jösses. det blir hon och jag. och det är fint som bara den det.

såhär

sommaren i korta drag:
1. turkiet var fint och fyllt av kärlek, men också homofobiskt och turistigt.
2. älskling fyllde 25 och det firades med tre (!) kalas och en överraksningsdag.
3. jag har hängt i Nypan en hel jädrans massa mer än jag brukar. träffat familj och vänner mer också. fina grejer
4. tjejerna och jag var på öland. vi hippade carro. och veckan därpå var det bröllopsfest.
5. jag är tillbaka i göteborg, och har framtidsångest.

japp. för att summera liksom.

men hey, allt löser sig. jag kommer få jobba, på nåt sätt. imorgon är det jag som skickar iväg ansökningar till tre olika bemanningsföretag (mer inriktning på lärare) och ringer till två stadsdelsförvaltningar och skriver in mig i deras vikariepooler. och på torsdag ska jag på intervju för RFSL, för att jobba som skolinformatör. det skulle i så fall bli väldans sporadiskt, men jag tycker det är en viktig grej och all erfarenhet är bra erfarenhet. speciellt när vi snackar gällande ungdomar. ja, och sen har jag ju en fast tjänst på 25% som assistent. så pengar det löser sig, ett ordnat schema däremot... det lär dröja ;)

och ja, bäst av allt: idag upptäckte jag vad kärlek är. och var den bor. det ni.

(btw: nog är det dags att lägga ner det här sjukt sporadiska bloggandet snart?)

drömmar

nu visar sig sverige från sin vackraste sida. med fåglarna. med solen och blåa himlen. med alla bad man kan göra i mörka insjöar. med alla glada turister som flockas i göteborgs innerstad, de som tar kort på sånt jag cyklar förbi varje dag. jag blir så glad. av allt. och så ser jag på M och inser, djupt därinne, hur mycket jag håller av henne. hur säker jag är på oss. allt det gör mig lycklig. det är det där sommarskimret som breder ut sig, och jag följer bara med.

när det är såhär vackert i sverige drömmer jag om livet på landet. om en lite röd stuga, om fåglarna, om hunden som springer fritt och om alla grillkvällar man kan ha där. tänker att så skulle man bo. utan stress och press. lantligt med inredning som underbaraclara. men, så slår det mig, att det kommer en årstid som kallas ruskmånaderna. det där som smyger sig på mot slutet av oktober och inte ger sig förrän sent i april. det som innebär lera och slask, skotta snö, inte få loss bilarna och sådana saker. det är liksom inte lika idylliskt. så då tänker jag att mina dröm istället ser ut såhär: lägenhet i västra göteborg med närhet till alla bekvämligheter OCH en sommarstuga med uppvärmningsmöjligheter som man kan utnyttja sommarmånaderna, påsk och är det fint väder också några dagar kring jul. problem solved! ;)

nu ska jag bara ut å söka jobb först.