Häromdagen fick vi en ny föreläsare på litteraturteorin. Jag är inne på min 9:e termin på lärarprogrammet, inne på mitt 4,5e år... och först då, först när han började prata om verkligheten så förstod jag. vilket aha-upplevelse! Tänk att han under en 30-40 minuters föreläsning lyckades få mig att inse det jag så länge undrat över: är jag verkligen kompetent efter min utbildning? är jag verkligen det? KAN jag det här? och svaret var så enkelt: ja, det kan jag. Jag kommer inte se det nu, jag kommer under mitt första/mina första år som lärare tycka att jag lär mig hundra gånger mer i verkligheten än på universitetet, och det gör man ju på nåt vis, det rent praktiska. Men sen, sen kommer jag inse att jag har en kompetens som ingen obehörig lärare kan ha på samma vis. Jag kanske inte kommer kunna sätta ord på det, eller minnas hur eller när jag lärde mig det, men det finns ändå där. någonstans i bakhuvudet lurar de där tankarna som vi har malt hela utbildningen. Även om det känns som att jag inte minns någonting från min utbildning så kan jag ändå sitta där och förstå, prata om och argumentera för t.ex olika läsarteorier. bara sådär.
och jag fick det visat för mig på en gång. i den här kursen läser vi lärarstudenter tillsammans med litteraturvetarna, och det märks vilka som är vilka. och nu menar jag inte att vara elitistisk här, utan bara visa på skillnader. en av litt.vetarna kunde i en diskussion bara inte
förstå varför man inte bara kunde förklara intertextualitet för eleverna, så att de förstod. "ja men det är väl bara att
ge dem kunskapen, du äger den och så ger du den vidare". Okej, det är en trivialt exempel, men ni fattar grejen. Ett sådant uttalande sätter igång tusen varningsklockor i mig, det måste ju tyda på nåt.
hallå yxskaft liksom, det här vet jag ju egentligen att jag bär med mig. men det var så skönt att ha en snubbe som stod där framme och sa att "nej ni fattar inte just nu att ni lär er nåt, men det kommer ni fatta sen". lugnande. det känns att det snart är dags att ge sig ut i verkligheten. shit.
på tal om det, så har jag massa ambitioner som jag vill förverkliga när/om jag inte fåt nåt lärarjobb (och yes jag är realist, jag vet att det ser jävligt illa ut). så jag har en back-up-plan:
* jobba med ELLEN-projektet. ett volontärprojekt där man får utbildning i samtalsledning och sedan leder samtalsrupper med tjejer i tonåren.
* läsa kvällskursen på halvfart i historia, svenska som andraspråk eller samhäll för att öka min kompetens.
* kanske läsa fortbildning så att jag även kan få behörighet som lärare för yngre åldrar.
* försöka få vik. på förskolor/skolor/fritidsgårdar och liknande, allt för att få använda lite pedagogik, öva på att arbeta i arbetslag, föräldrarsamtal osv.
* leda sudiecirklar i t.ex litteratur (finns faktiskt en hel del jobb där).
osv, osv... det finns mycket man kan göra. jag känner mig positiv, men så har jag ju nästan ett helt år kvar också.
nu: åter till kursböckerna.
godnatt.