Jag blir liksom apatisk när jag bli för stressad. det rycker tag i mig och så blir jag oförmögen att göra nåt vettigt. det kommer aldrig stå "stresstålig" på mitt CV iaf. Det är för mycket nu, och alldeles för lite sömn, så jag stänger in mig i min kokong och tittar bara ut ibland för att skälla på den enda som jag har kontakt med i den här stadiet: M. Jag är grinig, bitchig, surmulen, deppig och allmänt en härlig uppenbarelse. Det är som förjävligt PMS-humör som aldrig tar slut. Och istället för att försöka hantera sömnlösheten och stressen på ett konstruktivt sätt så att saker blir lättare så blir jag vinterdepp också. och ältar och gnäller och överanalyserar varenda litet telefonsamtal/sms/ord som kommer från M. fy fan så jag är. Jag lovar er, jag är ingen kakbit att leva med. Jag har tur som hittat nån som faktiskt står ut med mitt humör.
Nej, nu ska jag sluta gnälla. Den bästa medicinen mot allt detta är ju att bara TA TAG I DET. hah, som om jag orkar det... well, önska mig lycka till. ikväll blir det iaf schlager, det blir trevligt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar