tvivel

jävla religionsrest. den äter upp mig. grejen är att jag vet att det blir gjort, att jag kommer fixa det på nåt jäkla vis. men ändå: den ligger framför mig. Den är seg. och den tär. klockan är 23:58 och jag sitter fortfarande vid datorn och kämpar.

fan.

ibland känns det där post-studentlivet sjukt lockande.

treårsdagen

första sommaren efter vi hade träffats

jag bodde liksom i studentlya då

vi åkte på vår första resa: London.

sommaren 08 hade M lite mindre hår

hos mina föräldrar

och så Thailand, såklart.

Det märkliga är att jag tycker det känns som att det gått mer än tre år. Men det är nog för att det hänt så mycket de här åren, jag var liksom en helt annan människa när jag var 22 och vi träffades än jag är nu. Jag bodde i studentlägenhet, hade bara gått halva min utbildning, inte orkat komma ut ordentligt för mina föräldrar, systrar, kompisar, bekanta, kollegor. Under de här åren har jag växt upp, och vi har växt samman. Många motgångar och ännu mera glädjeämnen har gjort oss starka och trygga.

Jag älskar dig Magda.
Nu har du stått ut med mig i tre år, och jag med dig.
Det är kärlek det.

HBT

Det är så skönt att Göteborg äntligen fått sitt lilla mini-pride. HBT-festivalen blir större och större för varje år. Äntligen tar HBT-rörelsen över Göteborg, den stad där det sker flest hatbrott i hela Sverige. Jag tycker det är så märkligt, att vi inte får plats förrän nu. Och att vi inte får plats överallt. Jag tänker liksom inte på det, att jag är annorlunda. Att jag måste kämpa. Jag tänker liksom inte efter, jag bara gör. Utan eftertanke är jag öppen med min läggning i nästan alla situationer, borde jag egentligen tänka mig för? Borde jag sitta hemma och grubbla på om jag kanske ska hålla flatgrejen hemlig på arbetsintervjuer, i olika sociala sammanhang eller på stan. För tänk om jag faktiskt skulle missa ett jobb eller utsättas för ett hatbrott pga av att jag är öppen. Fan, twistade värld. En av mina kurskamrater, som liksom jag läst minst 5 år på universitetet, frågade mig igår vad HBT var för något. Då känner jag att vi misslyckats, att HBT-frågorna inte får plats och inte syns tillräckligt. Men det artar sig, hela avenyn är pyntad med regnbågsflaggor och alla spårvagnar flaggar de också i regnbågens färger. heja heja!

okulturella och mångsidiga jag

jag är så snurrig ibland. det är som att jag inte hittat min stil än, som att jag inte hittat hem.

1. Min dröm är egentligen att leva som i Frankrike, fast här i Sverige.
Att vara lite sådär svår, ha fina klänningar med snygga detaljer, röka och dricka rödvin.
Då skulle jag bo i en svindyr tvåa på söder i sthlm, en med balkong, och låtsas vara fattig, för att det hör till liksom.

2. En annan dröm är att leva i trasiga jeans, fast vara snygg i dem. Ja, vara en sån där tjej som är lite extra snygg i otvättat och ruffsigt hår, som ser sådär jagad ut. Då skulle jag protestera, marschera, tycka och tänka högt. jag skulle vara aktiv, lyssna på indiemusik och vara medveten. en riktigt sån där klok feministflata av högsta rang.

3. Om jag inte fick göra ovanstående skulle jag vilja leva på landet. Vara en UnderbaraClara med secondhandprylar och ljusa originalmöbler från 50-talet. Jag skulle safta, sylta och kunna sy på min symaskin. Jag skulle ha glasögon med svarta bågar och inte se ut som en mupp. Mina katter skulle få komma och gå som de ville.

problemet är att jag inte är någon av dessa. utan alla tre på en gång. Jag lever i en tvåa på Hisingen, inte direkt Göteborgs motsvarighet till söder, och så långt från Paris man kan komma. Jag gillar inte rödvin sådär speciellt eller att röka. Ibland har jag fina klänningar och ibland har jag trasiga jeans, men oftast är jag HM-tråkig. Jag tycker saker, men orkar inte tycka högt. Jag är alldeles för lat för att vara medveten och aktiv. Min musiksmak lever kvar sen hultsfredstiden och även om nåt kunde ha klassats som indie då, gör det absolut inte det nu för tiden. Istället för livet på landet har jag kryddor till förbannelse i mitt kök och min symaskin kan jag bara sy raksöm på.

Istället för mina tre drömliv lever jag ikealivet, njuter av god men dålig mat och älskar att titta på kommersiell tv. ack, så fel det blev. Men det kanske får gå bra ändå?

livskris

hej jag heter johanna och jag har en livskris. big time.
om jag beter mig konstigt och irrationellt så är det därför, ingen ursäkt men en förklaring.
nu har jag ringt mina vänner och grinat i flera dar för ett dåligt minne och en rörig semester, herregud, det är verkligen inte så farligt. jag är bara överspänd och galen just nu. det är som eurotripen när jag grät tills vännerna tog vägen om göteborg mitt i natten så jag fick komma hem till M. såhär i efterhand helt överdrivet galet, men då var det viktigast i hela världen. inte på nåt toffelvis, utan behovet av trygghet. mitt psykiska välbefinnande går verkligen upp och ner och hon är min klippa i de lägena. hade jag haft en voodo-magda i miniatyrformat att ha med mig i väskan hade det funkar perfekt liksom.

hade jag tittat på mig själv utifrån de senaste åren hade jag ordinerat kurator/terapeut/psykolog på en gång. men liksom hey, jag tycker att vårdcentralens läkare är läskiga, när min högra fot var dubbelt så stor som min vänstra vägrade jag gå dit av rädsla att inte bli tagen på allvar. nej, först ska jag masa mig till tandläkaren, sen kanske jag kan fundera på att börja fundera på att få hjälp att reda upp skallen. tänder först, huvudet sen, som vi brukar säga.

men allra först: sömn!

Stockholmshelgen var den finaste på länge. Men utan Lisa ser jag så ensamt mörkhårig ut ;)

Våren låter vänta på sig. det är kallt, kallt, kallt. Sen lyser solen och hoppet växer, men så går man ut och det är fortfarande kallt. vid den här tiden förra året räckte det med kofta, nu måste jag cykla med fingervantar vissa dagar. omvända världen.

Jag har inför-vuxenlivet-ångest. och då menar jag inte att jag bara har lite separationsproblem med studentlivet, jag får typ panik av att behöva vara vuxen nu. Jag orkar inte ta beslut, jag vill inte gå ut och visa att jag är en självständig kvinna med skinn på näsan. Jag vill bara flyta lite, aldrig jobba mer än 75% i hela mitt liv och njuta av vänner och familj istället för pengar. Men det kan jag ju inte, jag ska ut på arbetsmarknaden och visa mig ambitiös, vaken och ha det där drivet. Jag brinner för mitt yrke, det gör jag verkligen, men jag orkar inte köra den där kampen nu. Jag vill inte blir vuxen och duktig och lyckad riktigt än. Flyta lite till, ja det är planen.

Sen är det massa annat jag måste besluta också, typ vart jag vill bo och vem jag är och sånt där. Inte nåt man klarar av på en eftermiddag direkt. Jag skulle behöva en sån asienresa igen, åka bort i flera månader och bara flyta och slappna av för att få insikt. det hjälpte sist, det hjälper nog igen. problemet är bara att då måste man ju ha pengar, och det blir inte många sådana över om man aldrig vill börja jobba. ah, theese problems.

hjälp!

de stora tröttheten

efter en helt fantastisk helg i sthlm (som alltid) kom jag tillbaka till götet och PANG så slog tröttheten till. himla märkligt. tyckte inte vi gjorde annat än vila oss. men det är väl nån slags retroaktiv trötthet från de senaste veckornas stress, kombinerat med vårtrötthet eller nåt. idag är jag sååå trött. sådär att det är segt att ens resa sig för att behöva GÅ till toaletten. sådär så jag somnar över böckerna och fryser trots raggsockor (jojomensan!) och fleecetröjor och varmt te. jag ska uppdatera från sthlmshelgen, lägga ut bilder och allting, skicka massmail till vännerna inför sommarens semester... men just precis nu orkar jag inte.

jag återkommer.