livskris

hej jag heter johanna och jag har en livskris. big time.
om jag beter mig konstigt och irrationellt så är det därför, ingen ursäkt men en förklaring.
nu har jag ringt mina vänner och grinat i flera dar för ett dåligt minne och en rörig semester, herregud, det är verkligen inte så farligt. jag är bara överspänd och galen just nu. det är som eurotripen när jag grät tills vännerna tog vägen om göteborg mitt i natten så jag fick komma hem till M. såhär i efterhand helt överdrivet galet, men då var det viktigast i hela världen. inte på nåt toffelvis, utan behovet av trygghet. mitt psykiska välbefinnande går verkligen upp och ner och hon är min klippa i de lägena. hade jag haft en voodo-magda i miniatyrformat att ha med mig i väskan hade det funkar perfekt liksom.

hade jag tittat på mig själv utifrån de senaste åren hade jag ordinerat kurator/terapeut/psykolog på en gång. men liksom hey, jag tycker att vårdcentralens läkare är läskiga, när min högra fot var dubbelt så stor som min vänstra vägrade jag gå dit av rädsla att inte bli tagen på allvar. nej, först ska jag masa mig till tandläkaren, sen kanske jag kan fundera på att börja fundera på att få hjälp att reda upp skallen. tänder först, huvudet sen, som vi brukar säga.

men allra först: sömn!